emelieisabelle

jag är så himla sugen på att skriva av mej, men det skulle förmodligen bli en bok. jag vill kunna skriva av mej allt. känner att gråten är i halsen. om jag bara kunde det.
jag gör ett försök.

ni förstår inte hur jobbigt jag har det. jag är väldigt bra på att dölja det. men att läsa emmas blogg och höra hur hon mår samtidigt som nästan hela skolan börjar bråka på grund av det, och jag innerst inne är så förbannad på henne, och  vi bara låtsas som det inte är någonting. men för fan! jag och emma har varit bästa kompisar och haft en underbar tid. och nu låtsas som ingenting. bara går förbi varandra utan att titta på varann och om vi gör det så blänger vi på varandra. visst jag har sån jävla lust att gå fram och bara slå till henne, berätta exakt hur jag känner och bara gå därifrån. men det är min hjärna som säger ifrån. samtidigt som jag läser hennes blogg och liksom känner en klump i magen av hur hon mår. och jag inte kan gå fram och fråga hur hon mår. för där står ilskan ivägen. ilskan som gör mig så jävla arg och ledsen hela dagarna. av att jag försökte kämpa mellan henne och mej och hon bara ger upp. med den här texten vill jag inte känna något medlidande, jag klarar mig. men kände hur jag behövde skriva av mej all ilska. för just nu är jag så jävla arg på dig emma! för att du ger upp, och skyller ifrån dej, och säger att vi behandlar varandra lika när du gör allt så himla mycket värre än vad jag gjorde ! orkar inte bråka mer. antar att vi får lämna allt och låtsas som vi aldrig känt varandra. för du vill tydligen inte bli sams. och ärligt talat orkar jag inte med dig mer !