emelieisabelle

Att en männsika kunde förändras så mycket, det trodde jag aldrig.
En människa som är så högt älskad så hon inte förstår det. Men som hela tiden bara ignonerar det, och struntar i det.
Det gör ont att veta hur du lider. Men du måste tänka på att det är inte bara dig du skadar, utan också oss som älskar dig så otroligt mycket.
Vi vill bara det bästa och det vet du mycket väl. Men att du struntar i det för att ta reda på vem du är. Och hur mycket du än försöker tvinga dig själv att det här är du, så är det så att vi vet vem du igentligen är, eftersom det är den tjejen vi älskar och det här är inte du.
Det ska inte behöva gå så långt så man ljuger om vad man håller på med för ens allra bästa vänner, men nu har det gjort det.
Vi ska inte behöva gå bekymrade varje dag för att du sätter dig själv för fara. Jag är rädd om den tjejen jag en gång lärde känna men nu känner jag inte igen henne. Och det känns hela tiden som om någon saknas, som om nån inte är här. och det är du, du har dålt det faktastiska underbara vackra som du en gång hade. Nu är det dålt bakom en osäker tjej som inte tänker på konsekvenserna, och jag hatar och säga det men du tänker inte på oss heller.
Det gör så jävla ont att alltid sakna någon. Vi har alltid ställt upp för dig, funnits där när du behövde någon att prata med, eller när du varit ledsen. Men nu när du ljuger och döljer saker för oss. Du släpper inte in oss i ditt liv, då är det svårt att alltid ställa upp för dig när man hela tiden känner sig sviken. Men nu har det hänt, du har blivit en annan person, och det känns som om jag inte ens känner dig längre, bara två tjejer som går och pratar i korridorerna.
Jag älskade dig för den du var! Jag vet att jag sa att jag alltid kommer älska dig o det kommer jag. För jag vet att innerst inne är du den tjejen som fick mej att känna mej älskad. Men nu när jag inte vet vem du är längre så kan jag inte lova att ställa upp för dig och jag kommer inte alltid kunna vara vid din sida. Ja vet att du tänker att det inte är en sån stor grej, men för mig är det det.
För du var så högt älskad av mig, och att säga att man älskar någon är så stort ord men till dig menade jag det verkligen, men tydigen betydde inte det något för dig. Ja är ingen tjatig mamma, jag är bara din vän. och om du inte vill lyssna på vad jag försöker berätta här så visst, men då kan du heller inte räkna med att jag alltid kommer vara där för dig, så som jag var för ungefär ett år sedan. Ett år har gått och en av mina bästa vänner, då menar jag verkligen bästa vänner, har gått från att vara bland den underbaraste och mest älskade person till att bli som en främling. Men det är ditt liv så det är dina val, o väljer du, det du just nu gör och håller på med istället för vad vi hade, så gör det. eftersom det är dina val.
Men jag har alltid sagt till dig att jag finns om du behöver prata men du lyssnar inte, och till mig säger du inte någonting. Du kanske inte förstår det , men det gör så jävla ont, inte vanlig onda utan som om man inte räcker till. Det känns bara tomt, när jag får reda på allt i andra hand. Då när det redan är försent och det inte finns något jag kan göra för du ska må bättre. Men för helvete, att skada sig själv för nånting som så fort kan ändras är bara så fel.
Och nu var det för sent, för som tidigast idag fick jag reda på det. Men för ett år sen hade du inte resonerat alls likadant som du gör just nu.
Och jag saknar dig. Jag saknar hur du var. Men nu är det över, och jag kan inte ändra dig utan det är nått du får göra själv. Men dte är därför jag skriver det här, för att du ska förstå. För det går inte att prata om det i skolan. o förlåt men det är så jävla drygt att dissa sina kompisar, låta dom göra allt jobb så du ska hinna med dina saker som du helt plötsligt börjat göra.
O det är inte så konstigt att man helt plötsligt inte betyder nått längre. Jag vet inte hur länge jag skulle kunna sitta här och skriva o förklara allt.
Men jag orkar inte med det psykiskt. För dte är en av mina bästa vänner jag skriver om, inte en främling på stan eller nått, fast det just nu känns som det. En främling på stan.....

ta tag i saker och ting nu så du inte riskerar att förlora några vänner som älskar dig. Och det tär på en att jag faktiskt skriver det här. Men jag älskar dig och jag vill inte förlora dig, men jag tror att jag redan gjort det  och det är DU som kan ändra på det, men om du inte gör det.... så kommer du nog att förlora mig så som jag har förlorat dig.

jag älskar dig, jag älskar dig över hela mitt hjärta.
men nu är det bara du som kan ställa saker till rätta.
och eftersom du stängt mig ute från ditt liv, kan jag inte hjälpa dig.

nu är det ditt ansvar, för jag har gjort vad jag kan.